Återfödelse - reinkarnation

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna kurs ger stora möjligheter till förståelse av vårt livsmönster och de utmaningar som vi brottas med. Eftersom all yttre förändring börjar inifrån, har denna kurs som yttersta syfte att vi lär oss hur vårt yttre liv ska kunna förändras, vilket inte alltid behöver ta lång tid i anspråk. Allt beror på vår motivation, vår längtan och vår öppenhet för att samarbeta med oss själva och vår villighet att lyssna på vår egen inre lärare.  

De svar vi söker, mestadels i yttervärlden, bär vi själva på, förutsatt att vi är öppna för att vända oss inåt mot den visdomens källa som flödar inom oss. Det vi tycker oss, många gånger oförskyllt, "drabbas av", har en tendens att upprepas i olika variationer tills vi har tillägnat oss den lärdom som ligger dold i smärta, lidande, sjukdom och svårigheter.

Varje gång vi återföds (inkarnerar) har vi att tillägna oss vissa lärdomar, allt för att vi ska växa i medvetehet.  Att förstå sig själv mot bakgrund av det som lämnats ouppklarat från tidigare liv, är vår uppgift här och nu. Viktigt att framhålla är att det personliga jaget, som vi kallar "jag" och "mig", vår identitet, aldrig har existerat tidigare. I ett försök att klargöra en villfarelse som är ytterst vanlig bland flertalet som säger sig vara övertygade om att de har existerat tidigare, ska vi använda en liknelse:

Vi föreställer oss att vi plockar smultron som vi trär upp på ett grässtrå. Nu hänger ett antal smultron på strået. Varje bär får representera ett liv på jorden. Vart och ett av dessa bär är unikt och enastående och helt skilt från alla de övriga. Vårt aktuella liv ligger överst på strået. Kan nu denna någon, som lever i sin egen tid och sitt eget rum, med rätta kunna säga: "Jag har varit en tiggare i mitt föregående liv och en krigare i Napoleons armé o s v. Det jag och den personlighet som uttalar sig har aldrig existerat annat än här och nu. Kan då detta "här-och-nu-jag" som aldrig har funnits tidigare, uttala sig om andra "smultron" som visserligen hänger på samma strå som jag själv, men det är också allt. Ändå finns en inre förbindelse mellan alla de mänskliga väsen som hänger på samma strå. Detta strå som förenar ligger bortom allt vi kallar "jag". Vi skulle kunna kalla den förenande länken (strået), för allas vår inneboende gudomlighet som genomsyrar allt levande, växter, djur, människor. När en människas jagiskhet har avklingat blir hon ett med den bortom-personliga, icke-jagiska nivå där allt blir uppenbarat för henne. I den stund hon har befriat sig från alla sina begränsningar, träder samtliga tidigare inkarnationer fram och visar sig. Denna vandring mot fullkomlighet genomgår varje människa. Ingen av oss undgår att en gång "återända till fadershuset", men nu i full medvetenhet om att hon och Gud-fader/moder är ett.

 

 

 

slut